En tid att andas

Min kära familj tror inte att jag kommer klara av att vara ensam ute i stugan utan vara rädd för det påtagliga mörkret. Men morfar har i alla fall lite tillit och är snäll och tipsar om att granen där ute kan vara bra att tända för att inte få ett totalt mörker i sluttningen. Men jag ser faktiskt fram emot det, visst hade det varit fint att kalasa lite idag men jag har varken pengarna eller orken till det. Istället ska jag njuta med fina julfilmer på tv, en fin bok och öppen brasa till fin musik. Där emellan skall jag laga mat och njuta av att vara ifrån det här huset som det senaste har drivit mig till vansinne. Nu ska jag packa, lägga in låtar på ipoden, bränna en skiva och försöka komma iväg och handla det sista som jag ska ha med mig. I can like it.